Happy Go Lucky
Mike Leigh är tillbaka med en komedi. Formatet passar honom...sådär. Men efter ett tag växer det faktiskt och börjar funka.
Vi får träffa Poppy som är singel och rumlar runt i London som en Amelie från Monmatre på speed. Filmen cirkulerar kring några bekantskaper Poppy gör på jobbet, på stan och i körskolan. Det är i dessa möten som Leighs träffsäkra karaktärer träder fram. Vi känner igen den pladdrande galningen från Naked i körskoleläraren. Hon bondar med en uteliggare och här växer en av filmens bästa scener fram. En kort vänskap och en gemensam förståelse kring att världen skulle kunna vara en bättre plats.
Dock blir det lite småsegt i halvtid och filmen saknar det där drivet som fanns i Naked och Secrets and Lies. Som vanligt är alla skådisar kanon och räddar filmen från att sega ihop helt.
5 Herrar av 10.
Miss Pettigrew Lives for a Day
Kul 30-tals screwball med en alldeles lysande Amy Adams. Senast vi såg henne var hon ju kanon som både tecknad och verklig prinsessa i Enchanted.
Frances McDormand gör också en finfin roll som Guinevere Pettigrew. Miss Pettigrew är en fejk som stulit sitt jobb som social secretary på en förmedling. Adams roll Delysia Lafosse är en skådespelerska med tre män som älskare och i starkt behov av någon som sopar upp efter hennes vilda leverne. Massa förväxlingar, högt tempo men också en tanke kring vad som är fejk och på riktigt. Ingen djupare analys kanske men kombinationen av detta, det höga tempot och de fantastiska art deco-miljöerna gör detta till en ren njutning. Förutom att det är en film för brudar förstås och jag är ju snubbe. Fan.
7 Herrar av 10.
Sex and the city
Apropå brudfilm. För några månader sedan ondgjorde jag mig över denna filmens existens efter att ha sett trailern. Jag var verkligen galet opeppad även om jag tycket tv-serien emellanåt var rätt underhållande.
Jag hade fel. Filmen är bra. Riktigt bra. Att säga att det är ett feministsikt manifest kanske är att ta i, men det var faktiskt länge sen jag såg tjejer i 40-års åldern på film som lever så mycket. Snygga NY-miljöer såklart. Bra sex. Kul helt enkelt.
Jag fattar inte heller varför alla tycker det är så farligt med alla produktplaceringar. I den här miljön smälter de ju in bra mycket bättre än en jävla Sony Ericsson-telefon i Bonds näve.
7 Herrar av 10.
Batman: The Dark Knight
Det finns väl inte så mycket kvar att skriva om den här. Jag kan bara konstatera att den spöar alla förväntningar som efter första filmen i nya Batman-serien var skyhöga. The Dark Knight kan vara den bästa serietidnings-adaptionen någonsin i hård konkurrens med Sin City. Tro för guds skulle inte ett ord på svenska recensenters trötta sågningar. Gå och Se!
9 Herrar av 10.
Expired
Satte mig i soffan och väntade mig en feelgood indie att bara mysa till och inte behöva tänka / känna så mycket. Det blev en betydligt sorligare historia än jag väntat mig och därmed träffade den lite fel. Kanske bara just den kvällen. Inte filmens fel antar jag. Men den var rätt trist filmad också. Kanske medvetet, men misär är alltid bättre i technicolor. Tycker jag.
5 Herrar av 10.
Son of Rambow
Jävlar vilken fin film. Landar precis mitt emellan Stand by me och Science of Sleep (egentligen är säkert Be Kind Rewind en bättre jämförelse man jag har inte sett den för jag älskar Gondry och jag tror inte jag kommer att fortsätta göra det om jag ser den, ok?).
Barn-skådespelare är verkligen grejen just nu. Hur fan kan de vara så grymma nu när de varit så värdelösa de senaste 20 åren?
Filmen då? Ja, den handlar ju om några snorungar som spelar in egna Rambo-filmer, men det är inte det viktiga. Leta reda på den på Internet och se en av årets allra allra finaste filmer.
8 Herrar av 10.
Uppdatering: Jag svär mycket idag. Ber om ursäkt för det. Lågt blodsocker. Kanske.
.jpg)
