The Host och den asiatiska invasionen

Den ostasiatiska vågen började skölja över Sverige och Europa för några år sedan.
Japanska filmer, animerade tv-serier och serieböcker började dyka upp och kulten var ett faktum.
I England (och ännu mer i USA) mottogs den på allvar och tv-kanaler och magasin gjorde dokumentärer och artiklar som
analyserade detta för västvärlden hyfsat nya fenomen. BBC:s anakistiskt karismatiska Jonathan Ross har i olika omgångar gjort tv-dokumentärer (Japanorama och Asian Invation) och i USA började japanska magasin som NewType översättas och säljas i hyfsat stora upplagor.

Vad hände då i Sverige? Jo, visst var det olika nisch-media som blev intresserade. Stockholms Filmfestival har länge haft en stående avdelning med asiatiska filmer och bokförlag som Bonnier Carlsen har en tid gett ut manga-böcker och tidningar.
Men fenomenet har hela tiden behandlats i media som en nörd-kult för barn och tonåringar (manliga sådana). Att kolla på animerat kan ingen vuxen människa göra (om det inte är brittisk
stop motion lera eller tecknat i fransk karl-bertil-jonsson-stil). Detta har lett till att en stor del av vår befolkning är helt frånkopplad från hur en historia berättas i t ex Japan eller Korea. Att blanda våld och sex
med humor eller till och med slapstick. Att det inte bara finns goda och onda människor utan att vi all består av en gråskala och kan utvecklas under livets gång.

När koreanska The Host nu går upp på svenska biografer kommer salongerna vara fyllda av killar i tonåren och av män i min egen ålder. Många nördar blir det.
En monster-film är en monster-film är en monster-film.
Som jag skrivit tidigare är The Host ett familjedrama med en twist, eller ja, ganska många twister. En mångfascetterad rulle om miljöförstöring, efterkrigs-problematik, kärlek och familjen.
En av våra mest lästa kulturskribenter, Kerstin Gezelius, skriver i DN "Den här genremuterade filmhybriden är en sydkoreansk hit och hajpad världen över. Det talas om kultstatus. För en genuin nörd är det säkert möjligt att plocka isär den som Lego och sitta och suga på bitarna, men för den som fortfarande tycker att töntighet inte är en genom attraktiv egenskap kan den inte bli annat än skrattretande.".
Precis som Conan säger är det välformulerat men helt ute på cykelsemester. Ja, citatet är taget ur sitt sammanhang men sätter ändå fingret på problemet.
Min gissning är att de flesta kulturskribenters kontakt med asiatisk popkultur sträcker sig till ett par rullar på filmfestivalen om året och ett besök på manga-utställningen på Ostasiatiska muséet för ett par år sedan.

Gå nu genast och se The Host, särskilt om du inte är en kille mellan 15 och 35, och fundera lite på om det ändå inte är en film för fler än (oss som är) genuina nördar.