Krigsdrama i fantasi-kläder

Pan's Labyrint är årets överraskning så här långt. Hade inte läst alltför många recensioner och väntade mig en hyfsad feel-good-saga med en twist. Det visade sig vara nåt helt annat. Filmen tar avstamp i spanska inbördeskriget, men i stället för att sedan gå över i sagan och stanna där så blir fantasihistorien bara en krydda. Pan's Labyrint börjar försiktigt med en resa och stämningen är inte olik den i Narnia-filmen härom året. Helt klart ett medvetet drag från den skicklige Guillermo del Toro. Vi vaggas in i Potter/Narnia/Ringen-stämningen och lutar och bekvämt tillbaka i soffan. Snart kommer trollkarlarna och fixar biffen tänker vi. Helt fel fick vi och riktigt befriande är det. En ond historia om krig, kärlek, tortyr och svek målas upp för oss och Del Toro levererar sitt allra bästa drama hittills (och jag tillhör ändå dem som verkligen gillade Hellboy).
Väldigt skönt med en bra film på spanska också. Bortsett från Almodovars senste mästerverk var det ett tag sen.

Skit nu i om det är en mystisk figur på filmaffischen och gå genast och se ett lysande drama.
(Tyvärr verkar den inte gå upp på svenska biografer förrän 9/2)