Wicked

Så var den roligaste ihopklippningen av en långfilm hittills i år här. Precis så här mycket Wicker Man (nyinspelningen) behöver jag.

The Sarah Silverman Program

På torsdag börjar The Sarah Silverman Program på Comedy Central. Klart man är peppad, även det är lite svårt att inte hålla med TV Squad i sin analys av Silvermans senaste år.

Men så länge tänker jag nog forsätta digga en av världens roligaste/coolaste tjejer.

Mer naket...

Ja, det här klippet innehåller väl allt man kan önska sig av en trailer.

Feministiskt Initiativ i samarbete med The Tough Alliance?

Det här måste väl rimligtvis vara dagens roligaste nyhet?

Jamie T - Calm Down Dearest

Jamie T är veckans idol för han ser ut som en blandning mellan Håkan Hellström och Shane Macgowan. Och så har han ju gjort en av årets hittills bästa låtar (och fullängdsskiva också för den delen). Kolla in videon ovan.

Filma med HD: Are we there yet?

Filmmaker skriver bra och intressant om att filma med HD-kamera. Även om artikeln är något tekniktung (kan någon förklara vad 4:4:4 uncompressed HD är?) så är det spännande att höra hur filmakare som Fincher, Gondry osv resonerar i ämnet.

Bilden ovan är från Finchers Zodiac, filmad i HD-formatet som nämns ovan.

Tack till Jacob för tips.

Dean & Britta

Jag har lyssnat mycket på Dean & Britta de senaste dagarna. Mycket för att jag tycker om deras namn och hur de ser ut. Eller det var så jag hittade dem iallafall. Dean och britta var tidigare med i Luna som jag inte lyssnat så mycket på för att de verkade lite tråkiga. Eller?

Lyssna på D & B här.

The Host och den asiatiska invasionen

Den ostasiatiska vågen började skölja över Sverige och Europa för några år sedan.
Japanska filmer, animerade tv-serier och serieböcker började dyka upp och kulten var ett faktum.
I England (och ännu mer i USA) mottogs den på allvar och tv-kanaler och magasin gjorde dokumentärer och artiklar som
analyserade detta för västvärlden hyfsat nya fenomen. BBC:s anakistiskt karismatiska Jonathan Ross har i olika omgångar gjort tv-dokumentärer (Japanorama och Asian Invation) och i USA började japanska magasin som NewType översättas och säljas i hyfsat stora upplagor.

Vad hände då i Sverige? Jo, visst var det olika nisch-media som blev intresserade. Stockholms Filmfestival har länge haft en stående avdelning med asiatiska filmer och bokförlag som Bonnier Carlsen har en tid gett ut manga-böcker och tidningar.
Men fenomenet har hela tiden behandlats i media som en nörd-kult för barn och tonåringar (manliga sådana). Att kolla på animerat kan ingen vuxen människa göra (om det inte är brittisk
stop motion lera eller tecknat i fransk karl-bertil-jonsson-stil). Detta har lett till att en stor del av vår befolkning är helt frånkopplad från hur en historia berättas i t ex Japan eller Korea. Att blanda våld och sex
med humor eller till och med slapstick. Att det inte bara finns goda och onda människor utan att vi all består av en gråskala och kan utvecklas under livets gång.

När koreanska The Host nu går upp på svenska biografer kommer salongerna vara fyllda av killar i tonåren och av män i min egen ålder. Många nördar blir det.
En monster-film är en monster-film är en monster-film.
Som jag skrivit tidigare är The Host ett familjedrama med en twist, eller ja, ganska många twister. En mångfascetterad rulle om miljöförstöring, efterkrigs-problematik, kärlek och familjen.
En av våra mest lästa kulturskribenter, Kerstin Gezelius, skriver i DN "Den här genremuterade filmhybriden är en sydkoreansk hit och hajpad världen över. Det talas om kultstatus. För en genuin nörd är det säkert möjligt att plocka isär den som Lego och sitta och suga på bitarna, men för den som fortfarande tycker att töntighet inte är en genom attraktiv egenskap kan den inte bli annat än skrattretande.".
Precis som Conan säger är det välformulerat men helt ute på cykelsemester. Ja, citatet är taget ur sitt sammanhang men sätter ändå fingret på problemet.
Min gissning är att de flesta kulturskribenters kontakt med asiatisk popkultur sträcker sig till ett par rullar på filmfestivalen om året och ett besök på manga-utställningen på Ostasiatiska muséet för ett par år sedan.

Gå nu genast och se The Host, särskilt om du inte är en kille mellan 15 och 35, och fundera lite på om det ändå inte är en film för fler än (oss som är) genuina nördar.

Kevin

Tänkte bara berätta att det finns lite nya fina låtar med Kevin Rowland på Myspace. Sverigevän som han är borde han dyka upp snart igen tycker jag. Ensam med ett piano på Södra Teatern? Ja tack!

(Tack till Henrik L för tips)

Iphone

Ok, jag är inte Mr Gadget, men men jag älskar Apple och nu när det är klart att de släpper en Iphone så måste det uppmärksammas. Gud så fint den kommer att synka med mina mac:ar.

Läs mer om den här.

Vad händer då under 2007?

* Studio 60 får en full säsong. Efter julavslutningen kan INGEN vara ledsen över det.

* Dexter kommer tillbaka. Boken ligger och bränner på nattduksbordet, men det går ju inte att läsa den. Vill så gärna
sitta med hakan nere vid knäna vid nästa upplösning också. Till hösten kör vi. På Showtime, var annars?

* Pubrocken är tillbaka. Jo, det är sant, Lokko har sagt det. Gärna för mig.

* HDTV kommer. Men inte så snabbt som de säger.

* HBO sugs allt djupare ned i ROME-träsket. Showtime får sitt stora genomslag.

* Bibliotekarie blir det hetaste yrket.

* Japan blir helt ute. Koreanerna tar över. Vi pratar fortfarande popkultur nu alltså.

* 90-talisterna börjar rocka. Det blir mycket softare än de kliniska 80-talisternas stelopererade synthkoma.
(Se punkt 3)

* Svensk Public Service kommer tillbaka. Ett studiebesök på BBC borde räcka.

* Hiro blir ännu mer hjälte. Rättmätigt så.

* Battlestar Galactica får fortfarande inte det stora genomslag de förtjänar mer än alla andra tv-serier.

* Herr Bergström blir rik, berömd och klok som en bok. Eller?

Gott nytt!

Eftersom jag gillar Lilly Allen och dessutom är rätt svag för hundvalpar tycker jag det är passande att inleda året med denna gulliga nyhet.